I princip har jag varit emot alla gästkollektioner som H & M haft, nästa som kommer att äga rum är lördagen den 14:e november då man släpper Jimmy Choo för H & M. Senare i vinter ska tydligen Sonia Rykiel gästdesigna för H & M.

Jag äger inte en enda pryl från de tidigare kollektionerna, fast egentligen kanske jag borde satsa på att köpa något för att sedan sälja det vidare.

Det som bär mig emot är att det är just XXX XXX for H & M, jag får inte någon glamourfeeling när det står for H & M på etiketten. Jag har givetvis kollat in utbudet och det finns en del snygga pjucks och väskor. Tilläggas bör att jag köper en hel del kläder på H & M men det är en annan sak.

Jag kommer nog att sätta alarmet på mobilen till lördagen den 14:e november kl 10.00 bara för att liksom. Om jag köper något….det återstår att se. Sist jag var i London stod jag och klämde på ett par snygga pjucks i Jimmy Choos affär, men det blev inget inköpt eftersom jag ville kolla lite andra skokandidater också.

Btw så började Donnie Brasco på TV för en liten stund sedan, en kanonfilm som jag såg första gången på bio i Köpenhamn. En ung Johnny Depp med porrskådismustasch de första 20 minuterna av filmen….forget about it

” Den italiensk-amerikanske FBI-agenten Joe Pistone skickas ut på uppdrag att under täckmantel infiltera en amerikansk maffia-familj, familjen Bonanno. Detta lyckas och känd under namnet Donnie Brasco nästlar sig Pistone djupare in i maffian genom att bli vän med maffioson Lefty Ruggiero. Pistones långa samvaro med maffian sätter sina spår och slitningar uppstår i hans äktenskap och han börjar ifrågasätta sin lojalitet mot staten.”

Sedan i lördags har jag haft urinvägsinfektion, idag var jag hos doktorn. Jag trodde jag skulle kunna bota den med hjälp av att dricka mycket och att dricka Tranbärsjuice och citronvatten….men icke sa nicke. Jag fick masa mig till doktorn trots allt. En glad överraskning var, trots alla förkylningar och diverse småkrämpor som det känns att jag haft den senaste tiden, att den senaste gången jag var hos en läkare  var 1996….så stod det i papprena som jag tjuvkikade i. Om jag försöker tänka kan jag inte komma på när jag varit hos doktorn senast (förutom undersökningarna som jag genomgått vid utlandstjänstgöring) så 1996 kan nog stämma.

I alla fall fick jag penicillin idag och jag har redan tagit två tabletter, jag vet inte om det är inbillning men jag känner mig lite piggare idag. Sedan i söndags har jag sovit nästan hela kvällen varje kväll sen jag kommit från jobbet och igår var värst….jag sov från att jag kom hem från jobbet ca 16 tiden tills Despan (vilken jag vaknade till av att telefonen ringde) efter Despan halvsova jag mig igenom Hells Kitchen och sedan gick jag och la mig i sängen och sov till 08 imorse. Inte konstigt att jag varit trött om jag haft en infektion i kroppen.

Urinprovet kommer att skickas för odling men läkaren (och jag eftersom jag ställt en egen diagnos med hjälp av nätet) trodde det var urinvägsinfektion. Jaha, det var första gången i livet jag haft en UVI…annars inget nytt under solen.

Dricker kaffe, planerar dagen, planerar morgondagen…och lyssnar på musik. Ikväll ska jag ut med två kompisar och den ena hon ska sova över hos mig. Den andra bor ett stenkast bort, vi har infört en tradition att vi alltid äter brunch hemma hos mig på söndagen när vi tre varit ute. Jag brukar alltid göra amerikanska pannkakor men tänkte frångå det konceptet imorgon.

Min kompis ett stenkast bort ringde igår och jag delgav henne nyheten om att det blir scones imorgon till brunch istället för amerikanska pannkakor. Det blev helt tyst i telefonen och sedan började hon smöra…Men B, du som gör såååå goda pannkakor, varför ska vi inte äta dem imorgon? Va?, då måste jag ha receptet så att jag kan göra dem på kvällen osv osv.

Givetvis föll jag för smicker så nu är ordningen återställd, givetvis blir det brunch med amerikanska pannakakor imorgon.

Btw så kom jag på nu när jag lyssnade på musik, George Michael är George Michael och jag kommer nog alltid att gilla hans musik.

Idag slutade vi 12 på jobbet, efter jobbet begav jag mig glatt ut på en härlig shoppingrunda (trodde jag). Jag kom hem tomhänt så när på lite underkläder. Jag spanade in ett halsband från Gucci som jag blev väldigt sugen på, stod och tittade i montern och bestämmde mig för att det ska jag ha. Eftersom jag är en trogen kund i den affären blev jag snabbt expierad och bad om att få prova halsbandet.

När expediten tar fram det upptäcker jag att ena sidan är silvrig (den sidan jag sett) och den andra rödfärgad….rödfärgat? varför? vad har designern tänkt?

Visst kan det vara fint men jag vill ha stilrena smycken, jag kan själv pimpa upp mig med färger om det behövs. Men ett halsband med ett Guccimärke i rött går bort…fetbort…..Så det blev inte mycket shopping för min del idag.

Idag har jag provat juleditionen av Ballerina, nämligen Ballerina pepparkaka. Jag tycker rent allmänt att Ballerina kex är rätt så tråkiga. Jag köper dem aldrig och äter dem mycket sällan. I affären var jag ändå tvungen att haffa åt mig ett paket för att prova.

Jag måste erkänna att de är svingoda, pepparkakssmaken är väldigt stark. Kryddpepparn (tror jag det är) är rätt så framträdande. Det paketet jag fick tag i måste vara nygjort för kexen var verkligen krispiga och frasiga, det var som att äta en tjockare pepparkaka men ändå med den krispiga konsistensen. Att det var kakaofyllning mellan kexen gjorde inte saken värre, det är inte så heller att chokladfyllningen är speciellt framträdande men det passar ihop.

Jag har bara ätit några kex utan tillbehör men kan tänka mig att de är svingoda med ett stort glas kall mjölk att doppa dem i.

Kexen får helt klart 4 browniesar av 5, goda är de men om det är nyhetens behag med pepparkaksmaken som färgar mitt betyg låter jag vara osagt.

Jag har fixat min skärm, den är inte blåaktig längre….det var en sladd som satt lös

Har ägnat söndagens morgon åt lite nätshopping, har inhandlat två stora jars av mina favvoljus ”Yanke Candle” och lite shampoo. Var även sugen på ett nytt rouge men eftersom min skärm fuckat ut och är väldigt blåaktig (vilket gör att jag får liiiite ont i ögonen av att surfa) så kunde jag ju inte se färgerna på rougen. Får nog vara lite företagsam och bege mig ut i handeln och kolla in vilket rouge jag vill ha och sedan beställa det.

Jag säger bara…tur att lönen kommer imorgon.

Ahh nyss hemkommen från personalpartaj, riktigt nice. Ibland har sådana fester en tendens att vara boring. Men vi hade det riktigt kul, nu ska jag hoppa i bingen och förhoppningsvis (om gud vill) sova ut imorgon. Damn den personen som ringer och väcker mig.

Btw, min favvelåt för tillfället…den är så jäkla svinbra…

Så då kom mitt Pocket & Prassel paket igår, i paketet låt en påse Apple Snacks samt en påse Ananas Krisp från Svenska LantChips och boken ”Rädda Felix”, jag har inte läst boken men hört talas om den, väcker säkert en del tankar.

Boken handlar om att skapa ett barn för att rädda livet på ett syskon. ”Fyraårige Felix riskerar att dö i en obotlig sjukdom om han inte får ett syskon som kan donera benmärg. Föräldrarna blir de första i Sverige som får tillåtelse från Socialstyrelsen att genomföra gallring av embryon i jakt efter ett identiskt barn. Felix bror Mathias är redan bortom räddning, han är döende. För att Felix ska räddas krävs det att han får hjälp snabbt.

I Rädda Felix slungas vi in i Helena Richardsons vardag, en tillvaro som kan tyckas svår att uthärda, men som familjen lyckas hantera med humor, hopp och stort tålamod. Hon berättar uppriktigt och självutlämnande om sin och makens kamp och om drivkraften bakom – kärleken till barnen. Följ deras kamp, en kamp som lämnar ingen oberörd.

Helena Richardson, 31 år, arbetar som företagsekonom inom Electrolux-koncernen och bor i Trollhättan. Som förälder har hon ställts inför det ofattbara: att skapa ett barn för att rädda livet på ett syskon.”

Tack så mycket min hemliga bokvän!

Ja, eftersom jag inte var på partyt igår utan låg hemma och vilade mig så känner jag mig bättre idag. Jag börjar undra om jag drabbats av galna kosjukan/fågelinfluensan/svininfluensan på Irland.

Sååå hur var Irland och Dublin…aboslut kanon. Det bästa med resan var att träffa alla människor som jag jobbat med tidigare det var verkligen fantastiskt roligt. Precis som jag erfarit tidigare är irländarna ett glatt och trevligt folk. Vi hade inte en enda tråkig incident med någon männsika. Alla är så hjälpsama och välvilliga. Dublin som stad är laid back, jättemysig och charmig, lätt att hitta i och väldigt pittoresk, jag tycker man fick mer en känsla av att vara i en mindre stad än i en stad i Stockholms storlek. Givetvis ändrades det när vi kom ut på landsbygden och verkligen var i små pittoreska byar.

Det är rätt så dyrt i Dublin, dels är Euron inte den billigaste valutan och dels kostar alla småsaker rätt så mycket. Det man kan säga mer om Dublin är att det definitivt inte är något shoppingmecka, Brown Thomas var en riktigt nice affäre men resten kändes lite B. Nu var ju inte huvudmålet med resan shopping, men jag hade inte varit jag om jag inte fått/tagit mig lite tid för shopping. Jag kom hem med en blus med puffärmar till ett rimligt pris och till bra kvalle. Jag var inne i hur många skoaffärer som helst men det mesta kännes faktiskt lite trashigt. Jag hittade ett par stövlar för tre papp som jag gillade men that was it liksom.

Vi hade väldigt tur med vädret mest hela veckan, två dagar regnade det lite men sen hade vi soligt och upp till +20. Vi bodde mycket centralt vid Henry Street (en stor shoppinggata), hotellet vi bodde på låg på den norra sidan (som anses som den ”fattigare sidan”) och det var mindre än 10 minuters promenadväg till den södra sidan och Grafton Street (den andra stora shoppinggatan). När man åker runt i utkanterna av Dublin ser man att det är en stad som drabbats hårt av den ekonomiska krisen, det finns rätt så många nybyggda tomma lokaler och fastigheter.

Jag drack en Guinness (som ingick i priset på museet), jag gillar inte Guinnes alls men stämningen i Roof Topbaren på museet gjorde att jag i alla fall kunde slurpa i mig en halv. Jag gillar inte Whiskey heller men i slutet av besöket på Jameson destilleriet fick vi smaka Jameson. Det fanns en massa alternativ man kan välja mellan, typ Jameson+tranbärsjuice, Jameson+cola, Jameson+Ginger Ale och ren Jameson. Eftersom jag gillar Ginger Ale så provade jag det och det var riktigt rikitgt gott, det kan jag tänka mig att dricka flera gånger. Annars körde jag mest med Irish coffe om dagarna när vi inte sippade kaffe på Starbucks.

För övrigt gjorde vi de flesta turistsaker som man ”bör” göra när man är i Dublin vilket inte alls är dumt eftersom det är spännade saker. Vi var bland annat på Guinness museet, Jameson destilleriet, vi åkte ut på landsbygden, Trinity College (där bland annat Oscar Wilde och James Joyce studerat) och såg The book of Kells (avskrift av evangelierna på latin), Christ Church Cathedral (den äldsta medeltida katedralen i Dublin) och givetvis hängde vi i det turistiga (man får ha överseende med turisterna för området är jäkligt mysigt) barområdet Temple Bar på kvällarna. Vår favvobar i området blev baren som just heter ”Temple Bar” (ett tips Maria). Mycket folk, mycket liv och goda drinkar allt som allt tiptop.

Sista kvällen var vi och käkade i en restaurang som tidigare använts som kyrka ”The Church”, en riktigt cool grej, priserna var helt ok om man jämför med andra ställen. Atmosfären var kanon och det var mycket folk och bra musik. Vi började kvällen med en drink i baren, käkade sedan och avslutade med en flaska skumpa ute på terassen. Också ett ställe som bör besökas when in Dublin.

| View Show | Create Your Own