Absolut Brownie – Den frusna jordgubben

31 december, 2010

2011

Filed under: Mitt liv — brownie @ 11:05

Kära bloggvänner, all lycka, hälsa och välgång önskar jag er i det nya 2011.

14 december, 2010

Dag 04 – Det här åt jag i dag

Filed under: 30 dagar — brownie @ 20:08

Det här åt jag i dag….

Idag fick jag äte ute på stan eftersom jag hade ett möte innan lunch och ett möte direkt efter lunch. Det blev en mycket trevlig italiensk restaurang och jag åt färsk pasta med sås gjord på färska tomater (det var hela körsbärstomater, mycket piffigt), vitlök och salsiccia. På det fick jag en stor mängd Parmesanost, mycket gott och myyycket mättande.  

Givetvis tog jag en latte to go efter maten och den goda service blev ännu bättre när de, trots att de inte tar kortbetalningar under 100:-, lät mig betala mina 90:- med mitt Visa. Ett stort plus för Ciao!

13 december, 2010

Dag 03 – Mina föräldrar

Filed under: 30 dagar — brownie @ 22:44

Mina föräldrar….

Om jag bara skulle beskriva mina föräldra med ett ord, är street smart det ordet jag nog hade valt. Även om mina föräldrar även är kloka, stödjande, kärleksfulla och rent allmänt bäst så är det nog street smart de är mest. Det är just på grund av den smartheten dom har kunnat bli allt det andra.

Mina föräldrar kom till Sverige rätt så unga, min mamma var 19 och min pappa ca 23. Dom träffades i Sverige, ingen av dem hade läst någon högre utbildning utan tvärtom jobbat hårt för att hjälpa till att försörja sina respektive familjer (min pappa fick efter skolan jobba i gruva och min mamma fick hjälpa till i jordbruket).

De har alltid sett till att min bror och jag (nu kommer jag att fokusera på mig eftersom det är min blogg och mitt ämne men allt jag skriver gäller min bror också fast med något lägre krav på honom 😉 ) har haft alla förutsättningar att klara det vi tar för oss. De har aldrig tvivlat på oss och har de gjort det är det något de aldrig visat för oss, mina föräldrar började tidigt säga till mig att du kan bli Sveriges statsminister…men bara om du vill det själv. Om du vill något kan du åstakomma allt men det är bara du själv som sätter ribban, än idag så kan de säga att de tror att jag kommer att bli Generaldirektör för någon myndighet 😀 om jag säger att jag fått beröm för något så svarar de att det vore väl konstigt om du inte fick det eftersom du är duktig.

Eftersom mina föräldrar kom till Sverige på 60-talet och var arbetskraftsinvandrare fick de när de satte sin fot på svensk mark på en gång börja arbeta i fabrik. De hade ingen möjlighet att kunna läsa vidare (jag vet att min mamma skulle ha kunnat tänka sig det) och när de väl på egen hand på jobbet lärt sig svenska kände de att det var försent att plugga eftersom jag fötts och sedan kom min bror. Det har givetvis bidragit till ”hjärntvätten” av oss och att vi skulle läsa vidare för att utbilda oss och inte hamna i fysiskt tunga arbeten som de gjorde.

Ibland berättar mina föräldrar hur det var när de kom till Sverige eftersom det då för ca 45 år sedan såg annorlunda ut än vad det gör idag, och hur de på egen hand fick lära sig hur man firar lucia (med tanke på dagens dag) hur man fixade en studentfest osv osv. Just det med studenten är ett speciellt kapitel och eftersom deras vänner har barn i samma ålder som mina föräldrar hade de inte direkt varit på någon studenfest innan jag tog studenten. Jag kan tänka mig att det ibland kan vara svårt för andra att sätta sig in i situationen när man, i något som är så självklart för många, måste vara den som förklarar och rättar upp saker för sina föräldrar för att man vill ha en så ”normal” studenfest som möjligt. Själva festen är det inga problem med egentligen utan mer med vad man ska göra runt om själva studenten. I mitt fall var det inte lika illa som för en av mina bästa vänner som själv fick rita sitt studenplakat 😀

Då där när man är tonåring är det så jäkla jobbigt att ha föräldrar från ett annat land, då är kompisarna viktigast och vad de tycker. Idag är mina föräldrar viktigast och jag skiter fullständigt i om de gör något som folk tycker är ”konstigt”. Mina föräldrar har ju bott här i många år nu och ”lärt” sig alla traditioner så det blir inte så konstigt särskilt ofta så jag låter det vara när det händer, det är ju det som är en del av charmen och gör dem till just mina föräldrar.

Mina föräldrar har aldrig varit särskilt stränga mot mig, när jag som 16 åring började gå ut på ”vuxendiscon” sa min pappa en sak till mig. B…vad du är gör..bra eller dåligt vill jag och din mamma vara de första som får reda på det…sedan tar vi det därifrån. Vi vill inte höra det från grannar eller vänner utan från dig.

Jag skulle kunna skriva spaltmetrar med superlativ om mina föräldrar för jag känner från hjärtat att det bara finns det bästa att säga om dem. Givetvis har vi haft våra duster och jag har tjurat ut på dem och de på mig, men oavsett vad jag gjort och om jag svikit dem har det aldrig tappat tron på mig.

Jag tycker att jag har världens bästa och street smartaste föräldrar!

12 december, 2010

Dag 02 – Min första kärlek

Filed under: 30 dagar — brownie @ 10:32

Min första kärlek…

Min första första kärlek träffade jag på dagis, det var en blond och brunögd pojke som hette David. Jag var jättekär i David och han i mig. När vi skulle börja första klass skulle vi börja på samma skola men på uppropsdagen fick vi reda på att jag hamnade i klass 1 A och han i klass 1 B….vilket gjorde att David stod och stortjöt på skolgården över att vi inte hamnat i samma klass. Om det skulle bli något i framtiden mellan David och mig fick vi aldrig veta eftersom han i andra klass flyttade till en byhåla en bit bort från mig och vi har aldrig setts sedan dess.

Skapa en gratis webbplats eller blogg på WordPress.com.